Partiprogram

Partiprogrammet beskriver det samhälle som Sekulära Humanistiska Partiet vill forma.

Idén om den mänskliga själen delas inte av Sekulära Humanistiska Partiet som har en naturalistisk syn på världen, inklusive på människan.

Människovärdesprincipen kan dock ersättas av medvetandevärdesprincipen där även andra medvetna och kännande varelser beaktas på lika villkor. Det som värderas är uppfyllelse av behov i ett medvetande (över tid). Allt levande som vi har anledning att se som medvetet bör därför värderas lika. Vilka behov som en organism har är en empirisk fråga.

I detta perspektiv kan dock skillnaderna mellan behoven inom en art ses som små. Det är därför rimligt att vi tillsammans överenskommer att människovärdesprincipen som etisk princip bör gälla i vårt samhälle.

Likheterna i grundläggande behov, egenskaper och utvecklingssteg människor emellan, står i kontrast till varje individs unika förutsättningar och erfarenheter. Människan är en samhällsbyggande varelse för vilken samarbete historiskt varit centralt för överlevnad och för vilken det fortsatt är centralt för välmående. Vi har som art djurvärldens mest utvecklade förmåga till rationellt och abstrakt tänkande, men vi har också en väl utvecklad empatisk förmåga. Förmågan att leva oss in i varandras liv kan få oss att uppskatta vikten av att var och en av oss får möjligheten att väl ta tillvara det enda liv var och en av oss har.

1.2 Synen på politikens grunder

Människan är alltså en samhällsbyggande varelse. Politik handlar om att besvara frågan om vilken sorts samhälle som är gott och hur vi ska forma ett sådant samhälle.

Sekulära Humanistiska Partiet svarar att ett gott samhälle uppfyller funktionen att se till att  individerna i samhället kan vara till ömsesidig nytta för varandra, där omsorgen om alla medmänniskorna ses som ett egenintresse och där problem kan lösas på ett sätt som gör så många som möjligt nöjda.

Ett gott samhälle uppmuntrar därför till kritiskt tänkande, empati och ansvarstagande.

Ett gott samhälle bidrar till att uppfylla behoven hos dess invånare. Ett mänskligt samhälle måste därför utvecklas för att tillfredsställa människans nyfikenhet och ambition samtidigt som detta får ske på ett hållbart vis, så att inte grundläggande förutsättningar förstörs under utvecklingens gång. Hållbarhet innefattar ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter.

I en värld där människan aldrig förr haft en liknande inverkan på sin miljö är det viktigt att sätta den ekologiska hållbarheten i första rummet. Till dess att ekologisk hållbarhet är uppnådd bör vår utveckling syfta till mindre resursutnyttjande och högre effektivitet, samtidigt som ekonomins tillväxt får vara sekundär. Människan bör vara i ekologisk balans med omgivningen och vår ekonomi vara cirkulär.

Ekonomisk hållbarhet innebär ett robust ekonomiskt system som skyddar medborgarnas intressen, minimerar svängningar i det ekonomiska klimatet och som har ett långsiktigt perspektiv. Ekonomisk tillväxt ska bara vara ett av många mått för att värdera välfärd och utveckling. Alternativa mått måste tas i beaktande på ett systematiskt sätt. Sveriges ekonomi ska vara öppen mot omvärlden och vi bör verka för globalt ekonomiskt samarbete och sträva mot global frihandel med rättvisa, hållbara villkor.

Social hållbarhet handlar om hur vi långsiktigt bygger ett stabilt och dynamiskt samhälle där människors grundläggande rättigheter och behov tillgodoses. Sverige ska ha ett högt socialt kapital och medborgare ska kunna känna tillit till det offentliga och till varandra. Demokrati, demokratiska rättigheter och mänskliga fri- och rättigheter ska genomsyra samhället. Samhället måste även ständigt arbeta för att förbättra möjligheterna för detta. Demokrati innebär att makten i samhället utgår från dess medborgare och med demokratiska rättigheter menas sådana rättigheter som krävs för en fungerande demokrati och innefattar bland annat yttrandefrihet, åsikts/tankefrihet och pressfrihet. En väl fungerande demokrati kräver aktivt deltagande från medborgare och möjligheterna till deltagande ska göras så stora som möjligt. I offentlig förvaltning ska alla former av omotiverad särbehandling av människor på grund ovidkommande attribut eller uttryck motverkas, endast kompetens och merit skall beaktas.

Mänskliga fri- och rättigheter utgör en bas för samhället att bygga på. Sverige har skrivit under FNs deklaration över mänskliga fri- och rättigheter och vi bör därför till fullo efterleva dem, samtidigt som arbetet med att förnya och förbättra dessa måste fortsätta på internationell nivå.

Statsapparaten bör ständigt utvecklas för att bli mer demokratiskt och rättvist. Det är viktigt att inte bli nöjd med det som är, utan att se utvecklingsmöjligheter. All offentlig och offentligt finansierad verksamhet ska i så stor utsträckning som möjligt bedrivas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Kvalitén i de offentliga institutionerna är den enskilt viktigaste faktorn för tilliten i samhället, inte bara mot dessa institutioner utan människor emellan. Mellanmänsklig tillit är i sin tur kopplat till många positiva samhällsaspekter såsom låg korruption, ekonomiskt välstånd osv

Alla former av korruption är skadlig och skall motarbetas. Makten måste därför kunna granskas och ställas till svars. Offentlighetsprincipen, meddelandefriheten och källskyddet är viktiga rättigheter som bör värnas. Skyddet för den som uppdagar missförhållanden inom offentlig verksamhet skall vara starkt.

1.3 Synen på frihet och integritet

Frihet är ett begrepp med många betydelser i politiken, nu och historiskt. Det kan röra sig om frihet som motsats till exempelvis slaveri, så kallad negativ frihet. Dit hör även frihet från olika typer av förtryck och inskränkningar i demokratiska och mänskliga rättigheter samt integritet, friheten från kontroll och övervakning av individen.

Det kan också röra sig om friheten, eller möjligheten, att bestämma över sig själv och fatta beslut om sitt eget liv, så kallad positiv frihet. En känsla av frihet och möjligheten att fatta egna beslut är något som de flesta människor värderar mycket högt. Det brukar sägas att vi bör sträva efter att maximera individens frihet, så länge den inte inskränker på någon annan människas frihet. Detta villkor är dock en omöjlighet, då vår frihet alltid får konsekvenser för andra och kommer att inskränka friheten för vissa, om än indirekt.

I denna avvägning betonar Sekulära Humanistiska Partiet betydelsen av den negativa friheten och ser det som nödvändigt för oss att på samhällsnivå avstå vissa positiva friheter för att skydda exempelvis svaga och utsatta samhällsgrupper.

Vissa politiska strömningar har ett större fokus på positiv frihet, valfrihet och människors möjlighet att använda sin ”fria vilja”. Den fria viljan är en illusion. Vår vilja upplevs fri då vi inte är fullt ut medvetna om de processer som leder till att vi gör de val vi gör. Därför är det missledande att tala om en “fri vilja”. Vi kan dock ha en vilja som utgår från oss själva som personer, en “egen vilja”, och det är vackert så.

1.4 Synen på meritokrati och autonomi

Historiskt har makt och position i samhället i stor utsträckning gått i arv och den sociala rörligheten har varit låg. Detta har förändrats och generellt anses inte längre socialt ursprung vara en faktor som ska avgöra ens position i samhället. Istället är det på egen merit, kunskap och skicklighet som individen skall bedömas. Detta är en positiv förändring som kan utvecklas ytterligare.

Autonomi är individens rätt att bestämma över sig själv. Genom livet har en individ olika grader av möjlighet till autonomi. För politiken är förhållandet till individens autonomi en fråga för ständigt etiskt övervägande. I ett meritokratiskt system är det individens mognad och lämplighet som avgör dess rättigheter och skyldigheter mot samhället snarare än kronologisk ålder.

Att vara myndig är att vara autonom i samhällets ögon och att klara av att fatta informerade beslut för sig själv och för samhället i stort. För att beslut ska motsvara ett eget val (om än inte ett fritt val, se resonemanget om fri vilja ovan) så krävs vissa grundkunskaper så att beslutet inte i själva verket blir en ren chansning. Det rimligaste vore därför att en person blir myndig när denne uppvisat godkända kunskaper i skolans kärnämnen på en lämplig, demokratiskt beslutad, nivå. Detta ska kunna avklaras redan vid 18 års ålder eller kanske tidigare, men ska alltså inte ske per automatik vid uppnådd ålder. Man kan också tänka sig olika krav för olika typer av myndighet, exempelvis grundskoleutbildning för rösträtt i kommunala och regionala val och gymnasieutbildning för statliga och överstatliga val. För den som är omyndig ska i första hand föräldrarna och i andra hand regionen ha ett försörjningsansvar och barnkonventionen vara gällande.

Monarki är i grunden ett icke-demokratiskt statsskick. Vi vill se en folkomröstning om Sveriges statsskick där Sekulära Humanistiska Partiet kommer att argumentera för att Sverige ska bli en republik.

Alkohol, tobak och andra produkter som påverkar människans beteende är produkter vars konsumtion innebär stora kostnader för samhället såväl som skador och lidande för individen. Faktumet att dessa produkter är beroendeframkallande innebär även en sorts åverkan på individens frihet. Det finns därför goda skäl att reglera konsumtionen av denna typ av produkter.

1.5 Synen på människors olika förutsättningar

Strävandet efter att ge människor rättvisa villkor är central för en humanistisk politik. Vi kan se att människor har väldigt olika förutsättningar när de kommer till världen. Det handlar om biologiska, sociala och ekonomiska förutsättningar. Det är av yttersta vikt att vi inser att vi alla är ett resultat av våra förutsättningar och omständigheter. Det är samhällets uppgift att skapa tillräckligt många och starka villkor som är lika för alla för att på bästa sätt hjälpa de med sämre förutsättningar att få en chans att ta tillvara på sitt enda liv. Detta tror vi kan minska skadliga samhällsklyftor och -motsättningar.

En medborgarlön bör införas för alla myndiga medborgare för att garantera deras ekonomiska trygghet. De enda motprestationerna för denna utbetalning ska vara deltagande i demokratiska val och laglydighet, i så motto att om man genom lagbrott blir skyldig att betala någon form av skadestånd så ska det kunna tas från dessa medel. Medborgarlönen ska vara en grund att stå på och vara tillräckligt stor för att man ska ha möjlighet att leva ett drägligt liv med den som enda inkomst. Den ska helt eller delvis ersätta andra former av socialförsäkringar och bidrag.

En välfungerande och resursstark socialtjänst är en viktig del i det sociala skyddsnätet och bör arbeta aktivt med att erbjuda samhällets resurser där de individuella resurserna är som svagast.

Alla former av diskriminering ska motarbetas. En person ska av det offentliga bedömas utifrån kompetens och merit. All annan särbehandling skall ses som orättvis.

1.6 Synen på rättsstat, maktutövning och maktdelning

Myndigheternas våldsmonopol inom ett begränsat geografiskt område är något av det mest grundläggande för att överhuvudtaget räknas som en stat. En rättsstat utövar detta våldsmonopol under lagarna (”land ska med lag byggas”) och med garantier mot missbruk.

En stat som sätter tanken om allmänna mänskliga rättigheter högt måste också sätta rättsstatens princip om alla medborgares likhet inför lagen högt. Rättsstaten präglas av rättsväsendets objektivitet, transparens, opartiskhet, effektivitet och förutsägbarhet.

I praktiken innebär det ett självständigt domstolsväsende som har makten att döma utifrån de demokratiskt stiftade lagarna. Denna självständighet är också viktig för den maktdelningsprincip som ska garantera hållbarhet i den liberala demokratin. Maktdelning, och att mer fundamentala lagar, våra grundlagar, är svårare att demokratiskt förändra än andra, medför en tröghet och inneboende konservatism i den politiska utvecklingen som på ett sunt vis medger mer politisk eftertanke ju viktigare besluten är.

I en rättsstat skyddar rättsväsendet mot godtycke, även andra makthavares godtycke, vilket ger ett skydd till medborgaren från maktutövande instanser i samhället. Detta borgar för medborgarens tillit till dessa maktutövare.

1.7 Synen på rättssäkerhet, trygghet och upprättelse

Individens trygghet och integritet mot det offentliga ska säkras av mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter som formuleras i lag. En stor del av detta är formulerat i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna som ratificerats av Sverige. Lagen ska också sätta gränserna för hur vi invånare beter oss mot varandra. Den ska vara känd och tillgänglig för alla medborgare.

När brottslighet ändå sker så är graden av upptäckt och beivrande av detta beteende central för att stävja den. Beivrande av brottslighet via polis, åklagare och domstol ska präglas av professionalism och rättssäkerhet.

Med detta följer också myndigheter för förebyggande, beivrande och konsekvens-påförande av överträdelser av dessa gränser. Dessa myndigheter måste förtjäna allmänhetens förtroende och aktning genom öppenhet och transparens samt god kapacitet och effektivitet. Det ska också finnas ett förtroende myndigheter emellan och där inte råda några hinder för informationsutbyte.

Överhuvudtaget är det en av politikens stora uppgifter att inordna samhällets betingelser på ett vis som minskar incitamenten för kriminalitet. Det förebyggande och trygghetsskapande arbetet åligger alla myndigheter som utgör kontaktyta mellan medborgare och stadsförvaltning, oavsett om det är i statlig, regional eller kommunal regi. Individer med risk för kriminalitet ska identifieras och bemötas för att minska denna risk.

När en medborgare blir myndig är denne också att ses som ansvarig för sina handlingar i lagens mening och därmed straffbar. Dessförinnan ska påföljder för kriminalitet inte ses som straff, utan ske mer instrumentellt där grundregeln ska vara att säkra en tillvaro där den omyndige kan uppnå myndighet.

Påföljden för en lagöverträdelse ska syfta till att ge en känsla av upprättelse för brottsoffret, ge möjlighet för förövare att göra bot och att förhindra av återfall i brott. Sekundärt är påföljden även en signal om samhällets syn på det kriminella beteendet.

Påföljden för en lagöverträdelse ska som grundregel vara proportionerlig mot brottets allvarlighetsgrad och aldrig strängare. Påföljden kan dock tillåtas mildras utifrån en upprättelseprincip som tar hänsyn till den dömdes eventuella rehabiliteringsfrämjande beteenden. Däribland kan tänkas erkännande av det egna brottet samt samarbete med rättsvårdande instanser.

Påföljden ska vara ändamålsenlig givet brottsligheten i fråga. Våldsbrott ska exempelvis som regel följas av någon form av fysisk frihetberövning, medan ekonomisk brottslighet snarast bör medföra böter, näringsförbud och liknande.

2. Människan genom livet

2.1 Livets början

Var och när det mänskliga livet börjar har varit en het diskussion under lång tid, främst i diskussionen kring abort, men även för exempelvis stamcellsforkning. Det är möjligen vid denna typ av frågor som de etiska principer som en ideologi vilar på tar sig som störst uttryck.

Den mest fundamentala etiska principen inom sekulär humanism torde vara medvetandevärdesprincipen och utifrån den kan vi förstå att det mänskliga liv som har ett inneboende värde, och därmed är absolut skyddsvärt, är det medvetna livet. Hur vi värderar ett mänskligt foster, eller stamceller, kommer alltså att komma an på vår förståelse för medvetandet.

Givet detta ter sig stamcellsforskning oproblematisk, medan det i frågan om abort finns en mjuk gräns kring vecka 22 i fosterutvecklingen.

2.2 Barn och omyndiga

Samhället har ett särskilt ansvar för barn och omyndiga. Vår vision är ett samhälle där alla barn växer upp med grundläggande trygghet för att, utifrån denna, med nyfikenhet upptäcka världen.

FNs barnkonvention är svensk lag och slår fast att varje människa under 18 år räknas som barn, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet. Även människor som enligt svensk lag förblir omyndiga efter att de fyllt 18 år skall omfattas av samma rättigheter.

Barn och omyndiga kan ha begränsade möjligheter att tala för sig själva, så vårdnadshavare och samhälle måste därmed vara lyhörda för de behov de ger uttryck för. Samhällets skyddsnät åt barn och omyndiga bör vara högt och finmaskigt.

Barnkonventionen slår fast att hänsyn ska tas till barnens åsikter, utifrån dess ålder och mognad.

2.3 Barnomsorg, förskola och skola

”Det krävs en by”…, eller varför inte rent utav ”det krävs ett samhälle för att uppfostra ett barn”. Även om det allra viktigaste för ett barn naturligtvis är de primära vårdgivarna, så finns det många fler än dessa som bidrar, mer eller mindre.

Människans utveckling går i allmänhet genom flera steg där många viktiga faser kommer tidigt i livet, i anknytningen till sina primära vårdgivare; oftast, men inte nödvändigtvis, de biologiska föräldrarna. Anknytningens kvalitet är av stor vikt för välmående och motståndskraft inför livets utmaningar. Vår vision är att barnomsorg, förskola och socialförsäkringssystem som rör barn tillsammans ska ge alla familjer förutsättningar att ge sina barn bästa möjliga start i livet och att människorna i dessa verksamheter får bra förutsättningar att bidra till barnens utveckling. I den händelse barnets hemmiljö sviktar har socialtjänsten ett ansvar att säkra barnets rättigheter.

En statlig föräldraförsäkring skall tilldelas vardera förälder helt lika för att möjliggöra frånvaro från förvärvsarbete barnets första tid. Därefter skall barnen erbjudas plats i förskoleverksamhet.

Skolan, från förskolan till gymnasiet, har en dubbel uppgift i att både ge omsorg till barnen under tiden då vårdnadshavarna förvärvsarbetar och i att erbjuda en pedagogisk verksamhet som främjar barnets mognad och ger grundläggande kunskaper om samhället och världen. Läroplanen ska tas fram utifrån gällande kunskapsläge avseende barns utveckling och sträva efter att vara ambitiös, men rimligt avvägd utifrån barns mottaglighet. Barnens miljö i både förskola och skola ska främja barnets välmående genom att tillgodose behov av såväl trygghet och arbetsro, som nyfikenhet och utmaning. För att må bra i skolan bör alla barn få utvecklas i sin takt, vilket ställer krav på flexibilitet från skolans sida. För flexibilitetens skull bör skolan fortlöpa terminsvis och skolplikt skall råda från den termin barnet fyller fyra år till dess att målen uppfylles.

Skolans kunskapsförmedlande uppdrag handlar om att förbereda och handleda eleven in i det autonoma vuxenlivet. Skolans grundämnen skall vara språk (inräknat förstaspråk, andraspråk, hemspråk etc utefter barnets förutsättningar), matematik, naturvetenskap (fysik, kemi, biologi, teknik), samhällskunskap (geografi, historia, samhällsorientering, ekonomi), psykologi, filosofi (livsåskådningskunskap, etik, politik, vetenskapsteori). Förutom dessa ämnen ska skolan även erbjuda utbildning i verksamheter som främjar barnets kreativitet, självuttryck och hälsa. Dessa ämnen skall bedrivas utifrån skolans resurser, men innefatta minst idrott, musik, dramatik och hantverk. Skolan ska aktivt samverka med näringsliv och civilsamhälle för att erbjuda exempelvis lokaler till ideella krafter, praktikplatser i företag och en livlig samhällsdebatt med skolan som arena.

Skolan ska vara regionalt driven och kontrollen av skolan, inklusive kunskapsutvärderingen i grundämnen ska vara nationell via skolverket. Elever ska ofta få möjlighet att få sina kunskaper utvärderade för att snabbt kunna komma vidare eller fångas upp, beroende på behov, med vetskap om att utvecklingstakten inte förutspår den ”slutliga” utvecklingsnivån.

2.4 Högre utbildning och forskning

Högre utbildning och forskning är ett utlopp för människans kunskapssökande och vilja att förstå sig själv och sin omgivning. Sveriges välfärd och konkurrenskraft bygger till stor del på en historia som kunskapsnation, med både bredd och spets. Svensk högre utbildning och forskning bör vara av hög kvalitet och ha som mål att stå sig väl i internationella jämförelser.

De akademiska lärosätenas oberoende ska värnas. Statens roll är att finansiera, sätta mål för samt utvärdera den högre utbildningen. Den offentliga finansieringen av högskoleplatser och fördelningen av dessa mellan olika inriktningar ska motsvara samhällets och arbetsmarknadens behov. Den högre utbildningen skall vara avgiftsfri för alla svenska medborgare och även ha ett stort inslag av internationalisering. Kvalitén vid statens granskningar ska redovisas öppet. Tillgången på högre utbildning bör vara god i hela landet. Lärosätena ansvarar själva för urvalet i antagningen, exempelvis genom prov, intervju eller liknande. Lärosätena ska värna om en god lärandemiljö och ett gott studentinflytande. Bandet mellan högre utbildning och näringslivet är mycket viktigt och bör främjas med statliga medel. Lärosätena har en särskild roll i samhället som främjare av demokrati och bildning, vilket ska främjas.

Forskningens frihet ska vara stor och utformningen av verksamheten ska inte vara politiskt styrd. Det är dock rimligt att finansieringen delvis styrs av politiska prioriteringar och satsningar.

2.5 Arbetsliv

Det är en mänsklig rättighet att ha ett arbete eller annan typ av försörjning (artikel 23). För myndiga medborgare skall medborgarlönen finnas som garant för detta. För omyndiga, inklusive personer som uppehåller sig i Sverige utan att ännu ha svenskt medborgarskap, skall erbjudas sysselsättning i offentlig regi där ersättningen ger personen motsvarande en medborgarlön disponibelt.

På den öppna arbetsmarknaden vill vi värna den svenska modellen med en mestadels avtalsstyrd arbetsmarknad. Genom kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer skapas ordning och förutsägbarhet, gynnsam för alla inblandade. Det ger en möjlighet för arbetare att, under de demokratiska former som råder inom föreningar, påverka sin arbetssituation. Den fackliga friheten och möjligheten till kollektivavtal är en viktig del av förenings- och avtalsfriheten och är dessutom en mänsklig rättighet.

Det som regleras med lagstiftning skall vara en lägstanivå avseende arbetsmiljö för att skydda människor mot arbetsskada. Ingen ska i sitt arbete behöva utsättas för känt skadebringande omständigheter.

Vi vill verka för ett samhälle där det går lätt att skapa en balans mellan arbete och återhämtning, där vi kan känna meningsfullhet i arbetet och där vi får utveckla vår yrkesskicklighet som kan vara en viktig källa till stolthet och glädje.

2.6 Kultur

Kultur handlar om allt det som vi människor lär oss av varandra; allt hos en människa som inte är medfödd biologi kan sägas vara kultur. Människan är den organism för vilken kulturen har överlägset störst betydelse. Kultur är därför en viktig aspekt av vad det innebär att vara människa som måste förstås på just detta vis, inte bara de olika estetiska verksamheter som det kan förknippas med i vardagligt tal. Den handlar om hur vi som sociala varelser ser på vår omgivning och tillvaro.

Kulturen inom ett samhälle kan vara mer eller mindre likartad. Vi har lärt oss mer eller mindre liknande saker som andra. Alla samhällen, oavsett vilken nivå vi ser på, är mer eller mindre mångkulturella, helt enkelt eftersom ingen människa kan ha lärt sig exakt samma sak som någon annan och därmed vara den andre lik. I ett mångkulturellt samhälle kan finnas en berikande pluralism, men också större utrymme för konflikt utifrån olika åsikter och uppfattningar. Sekulära Humanistiska Partiets vill bidra till ett samhälle där alla har insikt i och lever efter de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och de demokratiskt stiftade lagarna i Sverige. I detta bör därför inte råda någon större mångkultur, annat än vad som krävs för sund kritik som grund för fortsatt utveckling. Kulturer som förespråkar uppfattningar som inte harmonierar med de ovanstående bör istället motverkas.

Därutöver ser vi gärna ett samhälle där vi alla berikas av varandras olika kulturer och där vi visar respekt och tolerans för olika kulturella yttringar.

Kulturarvet – vårt gemensamma minne i form av historiska lämningar, kulturlandskap, arkiv, traditioner, dialekter och annat – utvecklas ständigt genom att samtiden ger sitt bidrag. Det kulturarv som finns i Sverige är en del av mänsklighetens gemensamma kulturarv och ska hållas tillgängligt för kommande generationer. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, minnesmärken och andra miljöer, såväl i städerna som på landsbygden, bör bevaras och vårdas för framtiden. Vad som är värdefullt bör avgöras demokratiskt.

Muséernas roll som bildningsinstitutioner, och deras forskningsanknytning, bör vara stark.

Bibliotek ska tillhandahålla litteratur och annan kultur kostnadsfritt och med god tillgänglighet runtom i landet.

Enligt de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka hen är upphovsman. Upphovsrättslagen måste dock vara anpassad till rådande tekniska förutsättningar.

Public service-medier, som är viktiga för den samhälleliga och kulturella debatten, ska ha ett brett uppdrag och sträva efter kvalitet och relevans. Finansiering av dessa allmänna medier bör ske genom skatt, samtidigt som man slår vakt om bolagens oberoende exempelvis genom särskilda bestämmelser för deras plats i budgeten.

De ideella föreningarna är de mest grundläggande byggstenarna i civilsamhället. Även den största folkrörelse börjar som ett mindre initiativ där människor med gemensamma intressen samlas och organiserar sig. Dessa ideella initiativ är en manifestation av människors vilja till samvaro och utveckling och en stor del av det som är viktigt för oss utspelar sig i denna form. Det offentligas bidrag till dessa verksamheter bör därför vara generöst och samarbeten mellan civilsamhälle och offentlig verksamhet ska aktivt sökas och främjas.

Föreningsfriheten är och skall förbli grundlagsskyddad, samtidigt som det också finns en negativ föreningsfrihet som fastslår att ingen kan tvingas in i en förening mot sin vilja.

En viktig del av civilsamhällets verksamhet rör folkbildning, som har flera funktioner värda att stödja. Folkbildningsrörelsen är ett uttryck för samma kunskaps- och förståelsesökande som offentligt arrangerad utbildning och utgör ett värdefullt komplement för många i denna strävan. Den kunskap som förmedlas genom dessa civilsamhällets utbildningsinsatser kan bidra till utveckling på både ett personligt och samhälleligt plan, till demokrati, bildning och estetiska uttryck. Denna ambition bör främjas med offentliga medel. Liksom med den högre utbildningen är det fördelaktigt med en hög grad av frihet för verksamheterna att själva styra över dessa medel, men en statlig kontroll och revision för att förhindra medel till skadliga ändamål är rimlig.

Fysisk rörelse är viktig för folkhälsan och välbefinnandet och idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse. Genom resurser till ungdoms- och breddidrotten, inklusive idrott för människor med funktionsnedsättning, korpidrott och motionsidrott, investerar vi i såväl livskvalitet som folkhälsa. Det bör också finnas gott om möjligheter till spontanidrott. Spets- och elitverksamhet som kan inspirera andra till idrottande bör också premieras.

2.7 Äldre

Teknisk och medicinsk utveckling har haft, och kommer sannolikt att fortsätta ha, stor effekt på vår förväntade livslängd och därmed på den åldersmässiga sammansättningen av befolkningen. En utmaning i detta är balansen mellan de som arbetar och de som, på grund av med åldern försämrade funktioner, inte arbetar utan måste bli försörjda. En rimlig mängd arbete kan i sig bidra till bevarandet av funktion genom livet och på en arbetsmarknad där kompetens är mer centralt än fysisk prestationsförmåga kan äldre oftast bidra längre.

Socialförsäkringssystemet för ersättning av inkomstbortfall på grund av ålderssvaghet, pensionssystemet, ska vara ett komplement till medborgarlönen och beskattas på samma vis som en lön.

Ofrånkomligen kommer våra olika förmågor, fysiska och psykiska, att försämras med tiden, även om det sker med stor individuell variation. Äldre tillhör ofta några av samhällets mest utsatta och bör som sådana vara prioriterade avseende socialt skyddsnät mot kriminalitet, diskriminering och ohälsa.

Äldreomsorgen ska arbeta för att största rimliga mån tillgodose den äldres önskemål avseende boendeform, vare sig det handlar om att få bo kvar i sitt hem med anpassningar eller flytta till någon form av särskilt boende i offentlig regi. Huvudmannaskapet för äldreomsorgen bör vara den samma som för hälso- och sjukvården för bästa möjliga samverkan mellan dessa funktioner.

2.8 Livets slut

Ingen människa har överlevt livet. Döden är den samma för allt och alla, men vägen dit kan variera mycket och innefatta allt från förståelig oro och sorg till onödig och oacceptabel smärta. Den palliativa vården skall vara utbyggd nog att hantera detta.

Det är vanligt att man vid allvarlig kroppslig sjukdom, som man inser kommer att leda till döden, önskar hantera maktlösheten genom att ta aktiv kontroll över själva döendet snarare än att passivt acceptera det, oavsett hur väl den palliativa vården hanterar sin uppgift. Det kan dock vara svårt att få till ett värdigt slut på livet på egen hand. Därför bör den svåra frågan om aktiv dödshjälp diskuteras och utredas.

3. Staten

3.1 Försvarsmakt

Tyvärr har vi människor tendens att inte alltid komma överens och i förlängningen leder denna oenighet ibland till militär konflikt. För att kunna upprätthålla sig som stat och som kultur måste man kunna skydda sig mot potentiella militära angripare.

Att hålla sig med en modern och kapabel militär är dyrt. Det enda som är dyrare är att inte ha en, fastän man skulle ha behövt en. Utformning och dimensionering av totalförsvaret blir därför avhängt vilka hot som finns i omgivningen. En annan faktor är dock vilka allianser man lyckas skapa och upprätthålla.

Sverige bör aktivt söka allianser med stater som hyser en liknande syn på rättsstatlighet, demokrati och mänskliga rättigheter för att få mervärde i samarbete och anpassa utformning och dimensionering av totalförsvaret efter behov och överenskommelser inom sådana allianser.

Nationellt vill Sekulära Humanistiska Partiet betona värdet av bred nationell politisk enighet i en så grundläggande fråga som vårt militära försvar.

3.2 Domstolsväsende

Domstolarnas syfte är att avgöra rättstvister i samhället. Principerna för detta är i hög grad förankrade i de mänskliga rättigheterna, såsom formulerade av FN och ratificerade av Sverige, och sedan länge vedertagna för att räkans som en rättsstat.

Varje individ ska ha rätt att få sin sak prövad i en oberoende och opartisk domstol. Prövning ska ske offentligt utefter på förhand stiftad lag som ska vara känd och tillgänglig för medborgarna.

Lagen gäller alla lika och alla människor ska av domstolarna behandlas lika, utan diskriminering. Den som står åtalad för ett brott ska antas vara oskyldig till dess att motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel. Den åtalade ska ha rätt till möjlighet att försvara sig och till ett juridiskt ombud till stöd för detta. Domstolen skall tillämpa ändamålsenliga rättsregler för att skapa en rimlig balans mellan möjligheten att bevisa skuld bortom rimlig tvivel och risken för felbedömningar där hela rättskedjan tas i beaktande.

Domstolarnas arbetssätt ska främja objektivitet mot bevisning och sakförhållanden, vilket innebär skydd mot såväl jäv som mot otillbörlig extern påverkan. Handläggningen ska vara skyndsam i alla led, både för att motverka ytterligare påfrestning för alla inblandade och för att verkställa rättvisa inom rimlig tid.

3.3 Polisväsende

Polisväsendets syfte är att upprätthålla allmän ordning, trygghet och säkerhet. Den ska se till att de stiftade lagarna efterlevs och göra så i enlighet med rättsstatliga principer. Polisväsendet ska vara den huvudsakliga utövaren av statens makt mot den egna befolkningen och som sådan, i en demokrati som Sverige, folkets utövare av makt mot sig själv. Denna makt inbegriper våldsmonopolet; utövandet av lagligt, och i yttersta fall dödligt, våld. Detta stora ansvar ställer högra krav på professionalitet, opartiskhet och integritet.

Polisen ska också ansvara för att åt domstolsväsendet utreda misstänkta brott och övervakning för att upptäcka och förebygga brottslig verksamhet. Polisen ska arbeta med evidensbaserade metoder för att nå uppsatta mål inom dessa verksamheter.

4. Naturtillgångar och miljö

4.1 Hållbarhet och långsiktighet

Precis som det individuella livet är ändligt så är också mänskligheten i stort ändlig. Det kan kännas sorgligt. Både det egna livets och hela mänsklighetens ändlighet är samtidigt en god anledning att uppskatta, värna och vårda båda dessa ting så gott det går, så länge det går.

Så även om livet som sådan inte är ”hållbart” i all oändlighet, så är hållbarhet ändå nyckelord i vår miljöpolitik då det går ut på att vårt arbete för att möta våra behov idag inte ska försämra möjligheterna för att göra det i framtiden. Vi ska helt enkelt inte falla på eget grepp.

Vi kan se att det finns en ständig motsättning mellan det som möjliggör långsiktig hållbarhet och kortsiktiga, destruktiva drivkrafter som ständigt måste övervinnas.

4.2 Ekologisk hållbarhet

Ekologisk hållbarhet går ut på att upprätthålla befintliga ekosystem. Människan ingår som alla arter i ekosystem, som är en samverkan med andra arter där vi påverkar varandras livsbetingelser. Hållbar ekologisk utveckling handlar därför om att våra verksamheter inte ska leda till förstörelse av våra ekologiska livsbetingelser.

Detta börjar med kunskap om strukturen hos och betydelsen av dessa livsbetingelser. Vi måste vara medvetna om hur jordens ekosystem påverkas av oss människor. Vi måste veta hur stor och hur snabb påverkan de klarar av, eller inte klarar av. Då vi inte vet, då den kända osäkerheten är hög, bör försiktighetsprincipen råda.

Våra ekosystem förser oss med det mest grundläggande vi behöver, såsom syre, rent vatten och mat. De utgör också en regulatorisk kraft för skydd mot exempelvis klimatförändringar, smittspridning och erosion. Dessutom är vår natur en källa till estetiska värden och rekreation. I ett relativt glesbefolkat land som Sverige är naturen ofta nära och ett viktigt inslag i människors liv. Den ger tillgång till ett rikt friluftsliv i en varierad natur med skogar, fjäll, forsar, hedar, skärgårdar, sjöar och öppna hav.

Efter dessa insikter handlar det om kompetensen att leva och organisera oss på ett sätt som upprätthåller dessa ekosystem. Människan har unika färdigheter som möjliggör för oss att förbättra våra liv, men som också möjliggör stor negativ påverkan på alla jordens ekosystem. Detta förpliktigar oss till ansvarstagande. Lyckligtvis medför samma färdigheter som gör att vi kan driva vår utveckling även möjligheten till etiskt ansvarstagande och detta bör vi lägga fokus på. Medvetandevärdesprincipen innebär ansvar mot alla medvetna varelser.

4.3 Ekonomisk hållbarhet

Ekonomi handlar om hushållning med våra begränsade resurser. Ekonomisk hållbarhet handlar alltså om att vårt resursutnyttjande idag inte ska hindra resursutnyttjande i framtiden.

Återigen börjar detta med kunskap om de resurser vi använder. Grundläggande är att eftersom konsumtionen och användningen av en resurs ofta handlar om att bryta ned eller göra resursen otillgänglig i något avseende så kommer den ekonomiska hållbarheten an på dessa resursers möjlighet till nybildning och vår möjlighet till nyutvinning över tid.

Vi säger ”förnyelsebar resurs” i dagligt tal, men i själva verket handlar det ju om materia som byter form genom tillförsel av energi, företrädesvis från solen. Även fossila resurser som olja och kol förnyas i strikt bemärkelse, problemet är takten med vilken denna förnyelse kan ske och att vår konsumtion av dessa resurser inte motsvarar den takten. Även tungmetaller nybildas utan mänsklig handpåläggning, men det krävs en supernova…

Därför ska vi inte utnyttja jordens resurser i alltför snabb takt. Det betyder inte att vi ska lämna alla mineraler kvar under jorden, där gör de heller ingen nytta, men vi måste ha i åtanke att vi inte kommer att kunna använda den typen av resurser för all framtid. Därför bör vi noga överväga våra tidsperspektiv när vi utvinner och sedan förhoppningsvis återanvänder och återvinner våra material.

Sveriges välstånd har historiskt i hög grad byggt på våra rika naturtillgångar; mineraler, skog och i viss mån jordbruk. Detta fortsätter att vara viktiga näringar i vår tid. Förutsättningarna för svenskt fiske, jord- och skogsbruk ska vara goda över tid. De ska därför vara ekologiskt och ekonomiskt hållbara. Våra rika mineraltillgångar ska kunna utvinnas på ett ansvarsfullt och ekologiskt hållbart sätt om de ska utvinnas alls.

4.4 Social hållbarhet

Den tredje aspekten på hållbarhet är den sociala. Det handlar om hur samhället hanterar konflikter som kan uppstå mellan grupper i samhället på ett sätt som blir acceptabelt för alla och som minimerar destruktiva missnöjesyttringar och i värsta fall våld. I detta sammanhang handlar det om konflikter med anledning av olika förhållningssätt till naturen, naturtillgångarna och miljön. Överlag handlar det om konflikten mellan ekonomiska intressen å ena sidan och ekologiska, estetiska och/eller kulturella intressen å andra sidan.

Som alltid löses dessa motsättningar bäst genom demokratiska överenskommelser där båda sidor måste visa kompromissvilja och där grundläggande mänskliga rättigheter alltid garanteras.

Sociala och ekonomiska betingelser har stor inverkan på förmågan till långsiktighet. Exempelvis tenderar den som kämpar för mat för dagen fullt förståeligt att inte fokusera på hur hållbara dess metoder är i längden. Därför är exempelvis bekämpandet av global fattigdom och stärkandet av sociala skyddsnät viktiga frågor även ut hållbarhetssynpunkt.

Ansvaret för bevarandet av våra gemensamma ekologiska, ekonomiska och sociala förutsättningar är främst gemensamt genom politisk styrning som bör skapa förutsättningar och ramar för individuellt ansvarstagande.