Är det lämpligt eller ens möjligt att göra politik av en livsåskådning som sekulär humanism?
Det tycker vi såklart och detta är en text för att förklara och motivera det!
Sekulär humanism är Upplysningens filosofi och humanistisk politik alltså Upplysningens politik.
Upplysningen kallar vi den rörelse i Europa på 16-17- och 1800-talen som innebar en hel rad förändringar i samhället och kulturen. Religionskritiken var drivande i denna utveckling. Naturvetarnas och upplysningsfilosofernas framsteg innebar en trovärdighetskris för den rådande, religiösa ordningen. Eftersom den religiösa ordningen motiverat den rådande sociala ordningen kom även denna i gungning, vilket tog sig uttryck som exempelvis den franska revolutionen år 1789.
Detta innebar i stort en rörelse från vidskeplighet mot vetenskaplighet, från autokrati mot demokrati och från religion mot sekulär humanism.
Värderingsmässigt handlade det om att gå från en religiös syn där det meningsfulla låg i att följa religiösa påbud för att nå ett religiöst mål som man trodde att någon gud formulerat, till en humanistisk syn där den mänskliga upplevelsen kom i fokus och gav mening.
Upplysningsfilosofen Immanuel Kant formulerade det som att människan ska vara ett mål istället för ett medel.
I den nyvunna demokratin, delades politiken snabbt upp i de huvudsakliga politiska -ismer vi får lära oss om idag; liberalism, socialism och, väsentligen som en motrörelse mot dessa, konservatism. Ideologier kallar vi dem. Intressant nog hade begreppet ideologi ursprungligen en bredare betydelse mer likt begreppet livsåskådning (etymologiskt av idé och logos, alltså idélära i bred mening) och inbegrep även deskriptiva idéer, men kom senare att betyda endast de normativa delarna.
Yuval Noah Harrari beskriver i Sapiens ideologierna som religioner. Humanistiska, icke-teistiska religioner förvisso, med människan i centrum snarare än någon gud. Men ändå religioner, utifrån definitionen att en religion är ett regelsystem skapat utifrån idéer om övermänskliga lagar, snarare än mänskliga beslut. Han betonar alltså att det inte behöver röra sig om att övernaturliga idéer ligger till grund för värderingarna för att något ska ses som en religion, utan bara att övermänskliga idéer gör det. Enligt denna definition skulle även helt naturalistiska ”påbud”, såsom naturlagar, fungera som utgångspunkt för regelsystem för att det ska kallas för en religion, så länge de betraktas som bortom mänsklig inrådan.
Ta exemplet med marxismen. I Kapitalet lägger filosofen Karl Marx upp sin tes, eller ska vi säga profetia om kapitalismens fall och samhällets övergång till det han kallar socialism, inte så mycket som ett etiskt ställningstagande utan som en slutsats utifrån fakta och logiskt resonemang, en nödvändighet som människan bara har att förhålla sig till. Om socialismen ses som ett regelsystem byggt på denna idé blir socialismen tydligt en religion enligt den definition som Harrari beskriver.
En humanistisk politik är inte religiös i detta avseende. Den är helt på det klara med att politiken utgår från mänskliga beslut och överenskommelser och att den inte står under inflytande från några krafter bortom den vi själva utgör. Likt den humanistiska livsåskådningen i sig är odogmatisk, så är också den humanistiska politiken oberoende av enskilda ideologiska teorier och fri att fokusera endast på de intellektuella primära idealen; sanning och rättvisa. Den kan se att det finns många teorier kring dessa principer och argumentera kring dem, men inga enskilda teorier kommer någonsin att bli synonyma med humanistisk politik. Till och med ”grundläggande” principer som medvetandevädesprincipen, eller Poppers falcifieringsprincip, är att betrakta som förslag för människor att resonera mer eller mindre rationellt kring.
I någon mån befinner sig merparten av de etablerade partierna i Sverige, med undantag för de mest konservativa, under vad vi kan kalla ett humanistiskt paraply. Likt sekter inom den humanistiska tron har de irrat sig in i varsitt sidospår och surrat fast sig vid ”sin” teori.
Centrala humanistiska idéer som statens sekularitet, en vital demokrati och ett vetenskapligt förhållningssätt har stagnerat eller är på tillbakagång.
Därför vill vi nu skapa en ny möjlighet i svensk politik: Ett explicit humanistiskt parti!
Ett parti som kan sätta humanistiska idéer på den politiska agendan.
Ett parti med nyskapande förslag kring demokrati, vetenskaplighet och mänsklig autonomi. Ett parti som kan föra etiska resonemang kring politisk rättvisa!