När Folkpartiet bytte namn till Liberalerna ställdes allt på sin spets. Man hade förvisso haft ”liberalerna” som en undertitel sedan tidigare, men nu skulle alltså folket, människorna, bort ur namnet och ideologin lyftas fram. Dessutom fick man en suggestiv logotyp som kanske kunde tilltala någon (?).
När saker ställs på sin spets blir det också svårare att balansera dem. ”Att vara liberal är att vara kluven” brukar det heta och sällan har det varit så tydligt. Viktor Barth-Kron kommenterade träffande Liberalernas landsmöte i november 2025 med att det var ”helt otroligt hur bara drygt 7000 medlemmar kan bli så fruktansvärt oense om precis allt”.
Kruxet ligger nog i vagheten i begreppet frihet och frågan om huruvida friheten ska vara mål eller medel, det ena kanske inte alltid är förenligt med det andra. Den som värnar om den liberala tanken om alla människors lika möjligheter att styra sina egna liv kanske i någon utsträckning måste förbjuda att människor exploateras på orimliga vis. ”Vafals, förbudsliberalism? Ingen äkta liberal…” och så vidare.
Den här spetsen har kluvit partiet och nu också kluvit liberalernas opinionssiffror itu. De ser ut att åka ur riksdagen. Sorgligt, men när de nu gör sig till åtlöje genom att ändra sig i regeringsfrågan med några månaders mellanrum övergår vår sorg i skam.